Vi har en Nobelöversättare på Konstfack! Mara Lee Gerdén, professor i konst, författare, poet och översättare har introducerat samt översatt flera av Carsons verk till svenska och berättar här om sina erfarenheter.
Foto: Emma Hansson
Årets Nobelpristagare i litteratur, den kanadensiska poeten, författaren och översättaren Anne Carson, är känd för sitt originella och genreöverskridande språk. Hennes texter utforskar bland annat kärlek och begär, sorg och förlust, minne och begär, antiken och mytologin, ofta genom oväntade möten mellan klassiska myter, filosofiska idéer och vardagliga erfarenheter. Bland Mara Lee Gerdéns översättningar finns Röd självbiografi (2009), Makens skönhet: en fiktiv essä i 29 tangos (2012), Röd doc (2015), Kort sagt (2017) och Albertineutredningen (2020).
Berätta hur allt började och hur det är att översätta någon som medvetet tänjer på språkets gränser och rör sig mellan poesi, essä och berättande.
– Jag var mycket i USA förr, och en vän till mig, en amerikansk operalibrettist, rekommenderade hennes författarskap i början av millenniet. Jag blev knockad från första meningen i Röd självbiografi. Mötet med hennes litteratur var så stark, och min tanke var att alla borde få erfara känslan av att läsa henne på sitt eget modersmål. Och om jag kunde bidra till det, dvs förmedla åtminstone en gnista av denna känsla, så har jag uträttat något. Översättningspraktiken – det är att gå in i ett särskilt rum. Särskilt kanske när man översätter poetiska texter. Man är uppmärksamhet, inifrån och ut.
Hur skulle du beskriva Anne Carsons språk?
– Det är sinnligt, men också knivskarpt. Det har en egen rytm. Carson är en baddare på halsbrytande radbrytningar, på fraser som vänder upp och ner på sina egna premisser. Hennes intresse för vulkaner avspeglas i hennes språk. Hetta, avgrund. Därutöver finns en stark muntlighet också.
Du har sagt att du har lärt dig otroligt mycket av arbetet med att översätta Anne Carsons texter men att utmaningarna med ”ett nät av dolda citat” var stora, berätta:
– Det viktigaste i mitt arbete är att bevara originalets litterära gestaltning, inte att följa orden bokstavligt. Översättningen måste fungera som litteratur på svenska, med sin egen rytm och precision. Det blir särskilt komplicerat när texten är full av dolda citat och anspelningar. Något som är självklart för en engelskspråkig läsare kan bli obegripligt eller helt enkelt låta konstigt på svenska. Då måste man väga trohet mot originalet, mot den svenska textens litterära liv. Ibland får man kompromissa, ibland hitta en annan lösning. Det viktiga är att göra medvetna val och kunna stå för dem. Och det är just i det arbetet – i de konkreta problemen, i motståndet mellan språken – som jag har lärt mig så otroligt mycket av Carson.
Har du någon favorit bland verken du översatt, vilket och varför?
– Makens skönhet, kanske. Den utgår från äktenskapet som ram, och kärleken till en svekfull, underskön man. Låter banalt kanske, men är så långt från banalitet man kan komma. Här finns inga enkla svartvita lösningar. Istället en undersökning av begär, bundenhet och skönhetens förmåga att både förföra och förgöra. Här är Carson fullständigt suverän. Hennes lärdom, humor, brutalitet och ömhet ryms i samma verk. Det är en bok man inte kan värja sig mot.
Hur skulle du beskriva den litterära översättningens roll för hur litteratur tas emot internationellt och för urvalet av Nobelpristagare i litteratur?
– Otroligt viktig. Betydelsen av att få ta del av internationell kvalitetslitteratur översatt till svenska kan inte understrykas nog. Det är avgörande för både svenska språket och svensk kultur. I Sverige har vi traditionellt varit bra på att översätta skönlitteratur till svenska, vilket har varit centralt för litteraturens vitalitet och förnyelsen av språket.
Och vad gäller Nobelpriset: Ja, ingen litteratur kan bedömas i ett internationellt vakuum. Översättningar gör författarskap tillgängliga och möjliga att jämföra. Det medverkar till att skapa den litterära och kulturella offentlighet som är en av hörnstenarna i en civilisation.