Undying – Parasto Backman

Undying, med verk av Parasto Backman, Madeleine Aleman och Lilian Steiner, tar sin utgångspunkt i människans återkommande försök att upprätthålla relationer till det som inte längre är närvarande: de döda, förlorade språk, kroppsliga minnen, och förnimmelser som undflyr det rationella. Relationerna som undersöks i utställningen sträcker sig från möten med förfäder och avlidna till språk, rörelser och erfarenheter som fortsätter att forma nuet. Utställningen kretsar kring det som fortsätter verka trots död, separation och förlust – relationer, kunskap, begär och bilder som lever vidare och återkommer i nya former.

Parasto Backman, lektor på Konstfack, arbetar med språk och arv som material för att undersöka migration, minne och förlust. Hennes arbete i Undying, som hon beskriver som en lek med det diasporiska språket, kretsar kring Nastaliq, en historisk iransk kalligrafiform som för Backman blivit ett sätt att närma sig språk, kulturarv och kunskapstraditioner som riskerar att gå förlorade. Det konstnärliga arbetet tog form efter förlusten av hennes far och har vuxit fram som ett sätt att bearbeta sorg genom skrift, gest och kroppslig erfarenhet.

Med utgångspunkt i denna tradition utvecklar Backman ett eget visuellt och kroppsligt språk där skriftens linjer gradvis frigörs från sitt ursprungliga sammanhang. Genom förskjutningar, upprepningar och rörelse omformas de till uttryck som bär spår av både arv och förlust. Hennes arbete rör sig mellan språkets materiella och kroppsliga dimensioner och undersöker hur betydelser förändras när de förflyttas mellan generationer, geografier och kulturella sammanhang. Hos Backman fungerar språk och rörelse redskap för att bearbeta förlust och upprätthålla band mellan tider, platser och generationer.