Allt ljus som har passerat – Amanda Prising

Seendet som en rubrik, för
ytterligare en anatomi att nå.
Blickar igenom ett hållet, format ljus.
Sköra stycken bär vår kommunikation.
Det dagliga arbetet som verklighetsförfarare.
Den avgörande hinnan är bar och visar sin syn.

Funktionen är avskalad, sammanhanget bortrivet. Kvar skiner en reflektionsyta,
som kan spegla sig själv. Den har genomlysts av andetag, pupiller och röster.
Nu, likt en fångad insekt, hänger den orörlig.

Hur ska luften ta emot den nu?