Konstfacks före detta rektor Lars Lallerstedt död

Lars Lallerstedt skulle egentligen ha blivit arkitekt som sin far och farfar, men fick som ung se ett foto på bilen Studebaker i en dagstidning. Att det fanns ett yrke som innebar att formge produkter blev för Lars en uppenbarelse. Han hann praktisera på ett arkitektkontor i Grekland och hos AOS arkitekter i Stockholm, som då bl.a. tagit fram en ny telefon, men valde inte arkitekturutbildningen på KTH. Han sökte istället till Konstfack. Någon undervisning i industridesign fanns där ännu inte, men skolans rektor Åke Stavenow rekommenderade honom att börja på facket för Metallhantverk. Ibland ingick att rita nya produkter till industrin.

Lars blev inkallad till Marinen i Vaxholm men skötte skoluppgifterna kvällstid och om lördagarna. Efter examen fick han Sverige-Amerika-stiftelsens stipendium för att studera i USA, då ett föregångsland för industridesign. Lars kom till Pratt Institute, där den legendariska Rowena Reed Costellow undervisade. Han gick parallellt på Parson School of Design, där Willian Katavolo utsatte studenterna för extrema situationer vilka krävde nya idéer. I mitten av 1960-talet var oron stor för att matproduktionen inte skulle räcka för att mätta världens snabbt växande befolkning. Studenterna utvecklade en rad okonventionella lösningar med bl.a. planktonodlingar. Miljöfrågorna hade börjat diskuteras. Ett problem var de växande sopbergen. Lars topografiska lösning prydde 1966 ett omslag på tidskriften Form. Han blev också känd för en helt nya typ av fristående täljstensspisar för Handöl. De var enkelt monterbara och effektiva värmekällor.

Han knöts till Konstfack för att undervisa i industridesign. Lektionerna blev fler. Parallellt växte hans verksamhet på det egna designkontoret. Han ritade nya produkter för SONAB, Alfa Laval och för Televerket med mobiltelefoner samt stationära varianter, som hamnade i miljontals svenska hem. Hans formspråk var tydligt, grafiskt skärpt och distinkt.

1976 blev han huvudlärare på Konstfack i industridesign – den första utbildningen för blivande industridesigner i Sverige. Periodvis bjöds han in som gästprofessor på Institute of Design, Indiens främsta statliga designinstitut för utbildning och forskning, samt till Tokyo. När Konstfack blev högskola 1978, utsågs han till professor för den nya institutionen för industridesign och 1999-2003 var han rektor för hela skolan. Hans insatser både för Konstfack och industridesigneryrket har haft en ofantlig betydelse.

Han sörjs närmast av sonen Karl, dottern Karolina med familjer och av sina syskon Lillian, Erik och Johan samt övriga släktingar och vänner.

Jonas Bergfeldt, Margarita Matiz Bergfeldt – industridesigner, f.d. studenter till Lars, och Kerstin Wickman, f.d. kollega, nu ledamot i Konstakademien.