Oscar Guermouche död

12 november 2024

Alumnen, fd styrelseledamoten och kollegan Oscar Guermouche är sörjd och saknad av många. Vännen och kollegan Magnus Bärtås minns honom här.

Oscar Guermouche, 1977–2024. Foto: Magnus Bärtås

Texten också publicerad i DN 241113.


Oscar Guermouches död är en stor förlust för svenskt konstliv

Konstnären, skribenten och bokförläggaren Oscar har avlidit. Vännen och kollegan Magnus Bärtås minns en konstnär med klokskap och integritet.

Många accepterar att ett konstverk härbärgerar inre konflikter, olika röster och gester som grälar, men också ibland härmar varandra, som de förväxlingsbara uttrycken för smärta, njutning och extas. Ändå gjorde Oscar Guermouches upptagenhet av hypermaskulinitet och våld många förvirrade och obekväma. Handlade det om avståndstagande eller omfamnande?

Oscar, som varit fjälljägare innan han blev konstnär, var starkt präglad av konceptkonstens historia och vad Benjamin Buchloh kallade ”administrationens estetik”, vilken han senare omvandlade till ”beredskapens estetik”. Han startade ett bokförlag tillsammans med Sandra Praun, där konstnärer står på kö för att ge ut böcker. Han gjorde verk som var återhållna, torra – ibland genomförda som tidsödande kopieringar eller förflyttningar av existerande texter eller bilder.

Här fanns många konkurrerande röster – ofta talade de om monstruösa hjältar. ”Männerphantasien” är en serie minutiöst målade texter på vita dukar, skönlitterära citat om den manliga kroppen. ””Eye of the tiger” består av närbilder av ögon hos manliga karaktärer i utvalda filmer mellan 1977 och 2000. Det var dessa ögon som deltog i formandet av hans jag.

Oscars skapande var delvis ett bemäktigande som fungerade likt besvärjelser, olika försök att få kontroll över förgörande krafter. ”Allt du kan skapa är död och förstörelse”, som Linda Hamiltons karaktär säger till vetenskapsmannen i den av Oscar apostroferade filmen ”Terminator 2”. Är det enbart dödsdriften som ger upphov till det svarta ljuset, själva gravitationskraften för fördömda män?

Utanför verken fanns inga varmare ögon och ingen vänligare röst än Oscars. Hans klokskap och integritet gav honom många uppdrag som lärare, för Bildkonstnärsfonden, Vandalorum, Konstfacks styrelse.

Uppväxten i Borgholm som ”den enda lille svartskallen” var skyddslös. Flera av Oscars verk behandlade rasism, den rasism som gör en människa hemlös, men även avsaknaden av en alternativ gemenskap.

Verket ”You Made Me” var monumentalt – ett stiliserat svart trähus omgivet av ett stort svart staket.  Bygget gav promenerande människor i Slottsskogen i Göteborg kalla kårar hösten 2016. En ensam, paranoid människa tycktes ha förskansats sig, ljudet av laddningen av ett automatvapen hördes inifrån huset.

Konstverk är fyllda av självmotsägelser. Men i det levande livet kan allt det här vara fruktansvärt och till slut tog Oscar beslutet att tysta de motstridiga rösterna.

Det innebär en enorm förlust, för oss vänner, kollegor och hela det svenska konstlivet, en olidlig, ekande tystnad.