Narrativa processer

Narrativitet är ett begrepp som ansluter till de tidsbaserade medierna och till berättande konst i allmänhet, men som också pekar mot det upprättande av transparens inför de konstnärliga processerna som är central i den konstnärliga forskningen. 

Inom forskningsområdet Narrativa processer genomförs en praktikbaserad forskning som utgår från berättarfunktionerna och narrativitetens roll inom bildkonst i vid mening: måleri, film, fotografi, animation, illustration, tecknade serier och grafiska romaner. Inom fältet utforskas skärningspunkterna mellan bild och språk, de visuella berättelsernas relation till tid, rum, röst och kropp. En av den konstnärliga forskningens viktigaste frågor hamnar i centrum i Narrativa processer: utforskandet av kommunikativt, essäistiskt/litterärt och/eller experimentellt språk som kan åskådligöra den enskilde konstnärens erfarenheter av den konstnärliga processen och därmed aktivt delta i upprättandet av ett nytt kunskapsfält där konstnärliga och kreativa processer beskrivs och förmedlas inifrån praktiken.

Grundläggande för forskningsfältet är undersökningen av berättelsers meningsskapande funktioner, dess strategier, dess etik och politiska innehåll och inte minst dess möjligheter att upprätta former för social samexistens. Forskningsfältet är angeläget i ett samhälle med stora demografiska och politiska förändringar: ökad rörlighet, globalisering, migration, ifrågasättandet av nationella gränser och samtidigt etnifiering, upprättandet av nya gränser och tribalisering.

Mellan 2013–2015 har projektet Mikrohistorier (med stöd av Vetenskapsrådet) haft en central plats i forskningsområdet. Mikrohistorier studerar videoessäns form, vilken kan sägas behandla sina ämnen på ett kritiskt och utforskande sätt samtidigt som den speglar sin process och sina övervägande. Ett kännetecken för videoessäer är att de tar upp ett fenomens detaljer för att visa hur dessa detaljer är en del av ett större sammanhang. Denna upptagenhet av de små, marginaliserade berättelserna delar den med ett historievetenskapligt angreppssätt som kallas mikrohistoria. Här studerar man vanor och rutiner snarare än överlagda handlingar, bakomliggande mentaliteter snarare än uttalade föreställningar. Inom mikrohistoria intresserar man sig för undantaget snarare än regeln, inklusive det alldagliga den förbisedda detaljen – allt detta som kan visa sig lika betydelsefullt som den "stora" erkända historien. I det här projektet sammanförs framträdande praktiker och teoretiker inom dessa tre fält – konst, konstnärlig forskning och mikrohistoria – för att bygga gemensam kunskap. I forskningsprojektet har det ordnats flera seminarium, en presentation på Tensta Konsthall, ett offentligt videoprogram på Moderna Museet (i samarbete med IASPIS) samt skapats konstverk (videoessäer) som visats bl.a. på Venedig-biennalen, Malmö Konstmuseum och Les Rencontres Internationales i Paris och Berlin. Ett syfte har varit att brygga mellan olika vetenskapliga förhållningssätt och lyfta fram både en historievetenskap och en konstnärlig genre som blir allt mer betydelsefulla internationellt. Under 2016 publiceras antologin Microhistories.

Projekt:
Mikrohistorier
The Double Bind: Rromanen som (freds)förhandling
Narrativa processer i mellanrum - serieberättandets praktik

 

 

Uppdaterad: 15 mars 2013
Sidansvarig: