"Vi lär oss mest genom praktisk aktivitet, genom att gå vilse och misslyckas"

7 september 2022

Konstnären Lina Selander är Konstfacks nya professor i konst med fokus på narrativitet och installationer.

Hennes långa internationella karriär består av utställningar, offentliga uppdrag och publikationer och hennes undervisning har spelat en viktig roll i att forma hennes arbete. Lina Selander har tidigare varit gästprofessor i konst vid Kungliga Konsthögskolan i Stockholm (2017–2022), handledare och examinator på kandidat- och masternivå vid Konsthögskolan i Umeå, HDK-Valand, Nordland Kunst- og Filmhøyskole och Stockholms konstnärliga högskola. Hon är utbildad vid Högskolan för fotografi och film vid Göteborgs universitet, på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm och Konsthögskolan Valand i Göteborg.

– Mitt mål på Konstfack är att ge studenterna en förståelse för världen utanför skolmiljön och att visa på korsbefruktningen mellan olika ämnesområden. En konstutbildning måste vara öppen för nya metoder och undervisningsformer och innehålla både teoretiska och praktiska moment: både experimentellt kunskapssökande, ämnesöverskridande format, praktiskt fältarbete, materialinsamling och arbete i ateljén, säger Selander. Hon har en stark tro på det poetiska språket och en stor passion för att installera konst i alla format, och arbetar ofta platsspecifikt för att utforma sina verk i dialog med omgivningen, så att både verket och omgivningen får ny mening.

– Jag vill att studenterna ska bli smutsiga om händerna, klättra upp på stegar och sedan kasta bort dem, brottas med sitt material och förvandla det utifrån sin egen erfarenhet, förvandla upplevelser, kunskap, begär och rädslor, eller relationer mellan dåtid och nutid, lokalt och globalt, eller mellan människa och natur, förklarar Lina Selander och fortsätter:

– Det är också viktigt att utveckla samarbetsinriktade arbetssätt, där studenter i dialog med varandra blandar olika idéer och arbetar tillsammans mot presentationer i olika former samtidigt som den enskildes arbete och konstnärliga språk fördjupas. Vi lär oss mest genom praktiskt arbete, genom att gå vilse, misslyckas och försöka igen, genom att inte veta vad något är, har varit eller ska bli.

Lina Selanders konstnärliga arbete lyfter ett stort antal frågor, men hon fokuserar främst på de som rör relationen mellan historiska skildringar och visuell representation. Hon är intresserad av hur historia skrivs, eller snarare hur historia tar form genom bilder. I sitt arbete återkommer hon ständigt till förhållandet mellan kameran (maskiner, teknik) och människans minne och kognition.

– Jag skulle säga att mina verk ligger någonstans mellan experimentella dokumentärer och fiktiva narrativ, och att de flesta har tagit form kring en idé om arkivet, som fungerar både som utgångspunkten och som det som ska undersökas och undermineras. Filmen blir till slut till sitt ett eget arkiv. För mig har det alltid varit viktigt att arbeta med historiskt laddat material, som präglats av det kollektiva minnet och erfarenheten. Jag är intresserad av representationer av historiska händelser och människans ingrepp i sin miljö och natur. Detta är något jag hela tiden arbetar med, vilket innebär projekten och verken växer in i varandra och fram ur varandra, de kommenterar varandra och reflekterar över varandra.

Lina Selander har haft ett antal soloutställningar, bland annat på Kunsthaus Wien – Museum Hundertwasser, Argos Centre for Art and Media i Bryssel, VOX – Centre de l'image contemporaine, Montréal, Iniva i London, på biennalerna i Venedig, Kiev och Seoul, Manifesta i Belgien och soloutställningar i Sverige; Moderna Museet och Göteborgs Konsthall.

För mer information, besök gärna Lina Selanders hemsida.