Going Public i Skarpnäck/Bagarmossen

Datum och tid
31 maj 2017 kl 17:00 - 8 juni 2017 kl 17:00
Typ av händelse
Utställning
Plats och färdväg

Seminariegatan
Konstfack, LM Ericssons väg 14, Stockholm (Se karta)
Färdväg: Tunnelbana eller buss till Telefonplan




Vernissage: 31 maj, kl 17-19
Öppet: vardagar 11-17 (OBS! ej 1 juni)

Staden vill utveckla ett gemensamt parkrum i stadsdelarna Skarpnäck och Bagarmossen med stråk och samband, med bebyggelseutveckling utifrån befintliga förutsättningar och kvaliteter. De centrala delarna ska förstärkas.

Kursen Going Public XL, som är en kurs på halvfart för yrkesverksamma konstnärer, konsthantverkare, designers och arkitekter har placerat sig här och kursdeltagarna har arbetat runt om i dessa två, på många sätt ganska olika områden. Kursens syfte är att kursdeltagarna utvecklar ett konstnärligt förhållningssätt på platser där människor bor, lever och arbetar både utifrån det sociala rummet och den rumsliga och fysiska platsen, dess arkitektur och natur.



Kontaktperson
Beatrice HanssonSkyddad adress 0707410025


Arrangör
Institutionen för konst

Övrigt

Kursen Going Public XL syftar till att skapa en djupare förståelse för den konstnärliga praktikens problem och möjligheter som medaktör i skapandet av det offentliga rummet. Genom att utveckla en kunskap om hur staden planeras, fungerar och verkar ställer vi den konstnärliga praktiken i relation till andra kunskaper, krafter och viljor i samhällsbyggandet. Att se sig själv i relation till andra i en komplex och dynamisk helhet innebär också att få en djupare förståelse för den egna processen och det egna arbetets verkningsgrad. Konsten kan påvisa konflikter och ställa frågor och påminna om livsviktiga etiska och estetiska dimensioner i tillvaron.

Vad kan konstnären göra som ingen annan kan, och vad för slags roll innebär det i förhållande till offentligheten? Kursen ger stort utrymme till tolkningar av ämnet och har uppmuntrat deltagaren att finna egna metoder och formuleringar och utveckla den egna konstnärliga praktiken i dessa sammanhang på platser där människor bor, lever och arbetar både utifrån det sociala rummet och den rumsliga och fysiska platsen, dess arkitektur och natur.

I Skarpnäck och Bagarmossen ska cirka 2500 - 3500 nya bostäder byggas under de närmaste åren. I planer visas förslag till hur de båda områdena kan kopplas samman. Programmet, som har tagits i samråd, ger en översiktlig bild av hur hela området kan utformas och ska vara en grund för kommande detaljplanering.
Staden vill utveckla ett gemensamt parkrum i stadsdelarna med stråk och samband, med bebyggelseutveckling utifrån befintliga förutsättningar och kvaliteter. De centrala delarna ska förstärkas.

Kursdeltagarna har arbetat runt om i dessa två, på många sätt ganska olika områden. Man har gjort research och analys för att kunna ringa in en problemställning och förutom att läsa in sig på statistik, demografi, nya planer och program och andra fakta som berättar om Bagarmossen och Skarpnäck nu och i en framtid, genomfördes olika undersökningar, metoder som kanske skapade en annan förståelse för en plats och ett samhälle.
Vad är det som skiljer dessa projekt från ett konstnärligt uppdrag? Kursen utgår från deltagarens konstnärliga praktik, från en plats och ett samhälle. Det finns ingen formulerad programförklaring. Man själv formulerar i en process på vilket sätt man kan utveckla den egna tanken till ett komplext och intressant konstnärligt påstående. Närvaro i tid är en viktig beståndsdel. Åtskillig tid har spenderats i området under våren. Det sker en växelverkan mellan det man gör och platsen som sådan. Vad betyder det man gör i realiteten? Går det att skapa bra konst, är den intressant och vad får det för konsekvenser för människor, för Bagarmossen och Skarpnäck och för det egna konstnärskapet? Projekten får på så sätt beskriva en slags samtid, en mätare på vad konst kan vara i ett offentligt sammanhang om konstnären själv få välja.

Jag ser ett behov av att uttrycka sig visuellt i en gestaltning, där koncept är förankrat i människors berättelser, det egna berättandet och i landskapet. Jag ser att innehåll och mening är viktigt. Att få vara en människa med existentiella frågeställningar. Jag ser ett ödmjukt närmande där den egna praktiken utsätts och tydliggörs för andra, i en akt för att överbrygga känslan av att inte höra till. Jag ser också hur man uppskattar det som finns; natur, människor, hemliga platser. Jag ser att intresse finns för andra invånare, inte bara människor, ett medvetet engagemang för alla jordens invånare, småkryp, insekter och andra existenser. Jag ser att man vill kommunicera, och en vilja till att få människor att prata med varandra och jag ser att konsten i sig kan skapa platser som gör att man möter varandra, där man är med om något tillsammans.

Beatrice Hansson, konstnär och ansvarig lärare

Uppdaterad: 29 maj 2017
Sidansvarig: